I maj 2026 bjöds publik världen över in att återuppleva ett av de mest framstående kapitlen i mänsklighetens historia. Once Upon the Moon, en ny domproduktion skapad av Visualiseringscenter C i Norrköping, kombinerar autentiska fotografier och filmsekvenser från Apollo-eran med banbrytande vetenskaplig visualisering och personliga berättelser från astronauter för att skapa en omslutande upplevelse som skiljer sig från alla tidigare skildringar av månlandningarna.
Mer än ett halvt sekel efter att människan för första gången satte sin fot på månens yta erbjuder produktionen något unikt: möjligheten att inte bara lära sig om Apollo-programmet, utan att uppleva det ur ett helt nytt perspektiv.
En idé som vuxit fram under decennier
Idén bakom Once Upon the Moon har funnits hos regissören Carter Emmart i flera decennier. Carter är internationellt erkänd som en av världens ledande skapare av innehåll till fomteatrar och tidigare chef för astrovisualisering vid Hayden Planetarium på American Museum of Natural History. Under stora delar av sin karriär har han arbetat för att hjälpa människor förstå universum genom immersiva visuella upplevelser.
Projektet bygger också på en långvarig gemensam vision med Anders Ynnerman, professor i vetenskaplig visualisering vid Linköpings universitet, grundare av Visualiseringscenter C och en av de drivande krafterna bakom Wisdome-satsningen.
Carter Emmart och Anders Ynnerman på scenen vid premiären av Once Upon the Moon i Göteborg, maj 2026. Photo: Thor Balkhed, Linköping University.
Som passionerade entusiaster inom astronomi och rymdfart har Carter och Anders under många år diskuterat hur nya visualiseringstekniker skulle kunna ge berättelsen om månutforskningen nytt liv för framtida generationer. Möjligheten att förverkliga idéerna kom när Carter kom till Visualiseringscenter C och Linköpings universitet genom Peter Wallenberg Jr:s gästprofessur i visuell vetenskapskommunikation.
Deras ambition var inte bara att återberätta Apollo-programmets historia, utan att återskapa den som en upplevelse. Genom att kombinera arkivmaterial, vetenskapliga data och astronauternas egna vittnesmål vill produktionen ta publiken tillbaka till den tid då människor för första gången lämnade jorden för att resa till en annan värld.
Att återskapa månen med hjälp av data
I hjärtat av produktionen finns OpenSpace – en kraftfull visualiseringsplattform utvecklad av Linköpings universitet och Visualiseringscenter C i samarbete med bland annat American Museum of Natural History och University of Utah.
Månrovern visualiserad genom mjukvaran OpenSpace.
Med hjälp av detaljerade kartdata från Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO), som kartlagt månens yta med enastående precision, har produktionsteamet kunnat återskapa månlandskapet med vetenskaplig noggrannhet. Vid vissa låga omlopp runt månen kan LRO:s bilder nå en upplösning på omkring 25–30 centimeter per pixel – tillräckligt hög för att visa utrustning som lämnades kvar under Apollo-uppdragen och till och med spåren efter astronauternas månfordon. Genom att kombinera dessa data med information om astronauternas faktiska rörelser kunde teamet placera en digital 3D-modell av Lunar Roving Vehicle längs de exakta färdvägar som kördes under Apollo 15, 16 och 17.
Resultatet är en vetenskapligt förankrad rekonstruktion som låter publiken följa astronauternas färd över månens yta precis som den utspelade sig för mer än femtio år sedan.
Historiska bilder möter modern visualisering
Publiken kan följa astronauternas exakta rutter över kratrar och dalar som återskapats från verkliga mätdata. Fotografier och filmsekvenser från uppdragen har dessutom placerats direkt på sina ursprungliga platser i det digitala månlandskapet.
Scener som spelades in för över femtio år sedan visas där de faktiskt ägde rum, vilket ger en djupare förståelse för både astronauternas upplevelser och månlandskapets sammanhang.
Detta skapar en unik form av blandad verklighet där historiskt arkivmaterial smälter samman med modern vetenskaplig visualisering och ger en känsla av skala och närvaro som inte var möjlig under de ursprungliga tv-sändningarna från månlandningarna.
Röster från månen
En central del av Once Upon the Moon är intervjuer med personer som själva deltog i utforskningen av månen.
Bland dem finns Apollo-astronauten Charlie Duke, en av endast tolv människor som har gått på månen. Under Apollo 16 år 1972 tillbringade Duke över tjugo timmar på månens yta, varav en stor del ägnades åt utforskning med månfordonet.
Produktionen innehåller även intervjuer med Harrison ”Jack” Schmitt, den enda geologen som någonsin har vandrat på månen. Hans perspektiv ger unika insikter i hur månens geologi kan hjälpa oss förstå både månens och jordens tidiga historia.
Apollo astronauterna Jack Schmitt och Charlie Duke intervjuas för Once Upon the Moon.
Från Apollo till Artemis
Även om Once Upon the Moon blickar tillbaka på Apollo-eran handlar den lika mycket om framtiden.
Produktionen innehåller intervjuer med astronauten Christina Koch, som representerar den nya generation av rymdfarare som förbereder mänsklighetens återkomst till månen genom NASA:s Artemis-program. Filmen innehåller också den svenske astronauten Marcus Wandt, som besökte Internationella rymdstationen 2024.
För producenten och manusförfattaren Anna Öst var kopplingen mellan olika generationer av utforskare central.
”Månlandningarna inspirerade en hel generation. Idag känner många unga till Apollo-programmet, men de upplevde det aldrig själva. Vi ville skapa en berättelse som inte bara blickar tillbaka på vad som åstadkoms, utan också visar hur dessa framgångar fortsätter att påverka vetenskap, teknik och rymdforskning idag.”
Producent och manusförfattare Anna Öst under premiären av Once Upon the Moon. Photo: Thor Balkhed, Linköping University.
Hasselblad-kopplingen
Projektet har också en tydlig svensk dimension.
Finansieringen av Once Upon the Moon möjliggjordes av Hasselbladstiftelsen, vars engagemang speglar den viktiga roll svensk innovation har spelat i mänsklighetens utforskning av rymden.
Hasselbladkameror, utvecklade i Göteborg, följde med Apollo-astronauterna till månens yta och tog några av historiens mest ikoniska fotografier – från astronauter mot den karga månhorisonten till de berömda bilderna av jorden sedd från rymden.
För en svensk produktion som Once Upon the Moon är denna koppling särskilt betydelsefull. Precis som Hasselblads kameror hjälpte världen att uppleva Apollo-programmet använder produktionen dagens visualiseringsteknik från Linköpings universitet och Visualiseringscenter C för att låta publiken uppleva resorna på ett helt nytt sätt.
Stort tack till Hasselblad stiftelsens generösa bidrag till produktionen. Christina Backman och Professor Anders Ynnerman. Foto: Thor Balkhed, Linköpings universitet.
En gemensam resa till månen
Precis som Apollo-programmet självt är Once Upon the Moon resultatet av ett enastående samarbete. Att förena historiska arkiv, vetenskaplig forskning, avancerad visualiseringsteknik, ljuddesign, animation, musik och berättande har krävt insatser från experter inom en mängd olika discipliner och institutioner.
Bakom den omslutande upplevelsen ligger flera års tekniskt och kreativt arbete. Konstnärer, utvecklare, visualiseringsexperter, forskare, dataanalytiker, redaktörer och 3D-modellerare har tillsammans återskapat månen och Apollo-uppdragen med en detaljrikedom som hade varit omöjlig att uppnå för bara några år sedan. Produktionsteamet kombinerade data från månsonder, astronauternas loggar och kommunikation, uppdragsarkiv, vetenskapliga studier och historiska fotografier för att skapa en upplevelse som är både vetenskapligt förankrad och känslomässigt engagerande.
Många personer och organisationer har varit avgörande för att ge berättelsen liv. Rymdkonstnären Don Davis skapade visualiseringar av uppskjutningen av Saturn V-raketen, astronauternas avfärd från månen och illustrationer som skildrar månens geologiska historia. Arkivproducenten Stephen Slater bidrog med att lokalisera och sammanställa historiskt Apollo-material från film- och videoarkiv, medan planetforskaren Jacob Kegerreis utvecklade simuleringar som visar hur månen kan ha bildats för miljarder år sedan. Torie Rosebourgh och teamet bakom Lunar Reconnaissance Orbiter Camera bidrog med expertkunskap och data som var avgörande för produktionen.
Torie Rosebourgh från the Lunar Reconnaissance Orbiter Camera Team på scenen under premiären Foto: Thor Balkhed, Linköpings universitet.
De noggrant utförda rekonstruktionerna drog också nytta av arbetet från visual effects-konstnären Paul Fjeld och den Oscarsbelönade visual effects-supervisorn John Knoll. Tillsammans bidrog de med analyser och rekonstruktioner av Apollo 15:s landningsbana, och John Knoll tillhandahöll dessutom den detaljerade 3D-modellen av Apollo 15:s månlandare som används i produktionen.
Visualiseringsverktyget OpenSpace spelade en avgörande roll för produktionen. Många studenter, utvecklare och forskare som under årens lopp bidragit till dess utveckling. Arbetet har letts av Alexander Bock och möjliggjorts genom OpenSpace-teamets samlade insatser. Tack vare deras arbete har enorma mängder vetenskaplig data kunnat omvandlas till visuella upplevelser som publiken kan utforska och förstå. Vidareutvecklingen av OpenSpace för denna produktion stöddes av Swedish e-Science Research Centre, vars bidrag var avgörande för att utveckla de verktyg som krävdes för filmens unika visualiseringar.
Projektet bygger också på insatser från en betydligt större internationellt community som ägnar sig åt att bevara och fördjupa förståelsen av månutforskningens historia. Apollo Lunar Surface Journal och Apollo Flight Journal var ovärderliga resurser under hela produktionen, och ett särskilt tack riktas till Eric M. Jones för hans mångåriga arbete med att dokumentera och bevara Apollo-programmets historia. Filmskaparna vill även uppmärksamma inspirationen från geologen Don Wilhelms, vars banbrytande forskning om månens geologi har format vår förståelse av månen, samt mjukvaruingenjören Ben Feist, vars arbete gjort det möjligt för nya generationer att utforska och uppleva Apollo-uppdragen med en detaljrikedom som tidigare inte varit möjlig.
Slutligen hade produktionen inte kunnat genomföras utan stödet från organisationer som arbetar för att främja vetenskap, utbildning och visuellt berättande. Generöst stöd från Hasselbladstiftelsen och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse gjorde det möjligt att samla den expertis, teknik och kreativa kompetens som krävdes för att förverkliga projektet.
Att uppleva historien på nytt
Månlandningarna har skildrats i böcker, dokumentärer och museer i årtionden. Men Once Upon the Moon erbjuder något fundamentalt annorlunda.
Genom att kombinera autentiska astronautberättelser, historiska fotografier, vetenskaplig forskning och omslutande domteknik förvandlas en välkänd historia till en upplevelse. Publiken får inte bara höra vad som hände – de får uppleva det i den verkliga månmiljö där historien utspelade sig.
Mer än femtio år efter att människan först satte sin fot på månen påminner Once Upon the Moon oss om att utforskning inte bara handlar om att nå nya världar. Det handlar också om att hitta nya sätt att förstå och dela de resor som förändrade vår syn på vår plats i universum.
När mänskligheten nu förbereder sig för att återvända till månen erbjuder denna unika domproduktion en möjlighet att återvända till berättelsens början – och att föreställa sig vart nästa kapitel kan leda.